Jag överväger att gå ut i media om detta...

Jag vet inte vart jag ska vända mig... jag har ingen som hjälper mig...
Man är liten i samhället... Jag / vi känner oss så sidosatta när det gäller stöd och lagar.
Framför allt när man som ensam stående mamma/pappa understår sig att man är i behov utav samhällets hjälp insatser.
Söker för avlastning, en helg i månaden.
Men blir beviljad två helger i månaden. Händer det någonting ??
Nej....
Sommaren passerar, kraften tryter.... Barn som reagerar med utåt agerande, i form utav att de blir som små djävlar.
Bara att deras horn inte syns.
En mamma som gråter över all frustration , att ensam ta vara och samtidigt vara en bra förebild, med alla dess förväntningar.

HJÄLP

Hemma. tyst, ensam....
Min själ har slocknat, den släcktes i samma sekund, som jag övergav er...
Kunde jag vrida tillbaka tiden..., jag hade aldrig valt att lämna er där hos dem...
Jag är INTE egocentrisk, jag lever endast för er, mina barn.
Det är tre dagar kvar till julafton, då ÄNTLIGEN ska ni sova kvar hemma !
Men det är som att allting hemskt ska inträffa på en och samma gång ...
I dag hade socialen möte med nämnden...
De ansåg att socialen ska driva vidare ansökan om ett omhändertagande enligt LVU.
VARFÖR ????
Jag har INTE gjort någonting !! Jag bad om avlastning i våras, men det hände ingenting.

Nu är barnen jourhems placerade. Snart går den tiden ut...
Då vill socialen flytta dem till en ny skola, en ny stad...

Jag är så ledsen , jag orkar inte ens skriva om det här, utan att mina ögon tåras....

JAG ÄLSKAR MINA barn !!!

När hjärtat hugger i sönder själen

November 2011.... Aldrig någonsin trodde jag att våran familj skulle hamna i denna situation....

Jag har levt ensam, tillsammans med mina/våra fem pojkar i ett år nu...

Sakta kunde man nog se att det inte skulle vara hållbart förevigt...

När jag idag är mitt uppe i det...

Jag har kämpat, och kämpat med att få vardagen här hemma att fungera...

Efter sommaren orkade jag inte mer.... Ni som är föräldrar vet att det ska mycket till, innan du ens yppar dessa ord...

Sanningen..., Jag orkar inte uppfostra, tillgodose alla fem, var och en i sin egna ålder. Barnen är mellan 2-14 år... då kanske ni kan ana...

Samtidigt förväntas att sköta om mig själv, vad det gäller mat intag osv...

Jag har INGEN avlastning i mitt umgänge/släktingar för över huvud taget...

Fick kontakt med fam. rätt i kommunen. Fick hemskickat att visst har jag rätt att få avlastnings familj...

Men veckorna gick....månaderna gick... min vikt gick ner..., nu 40 kg....

Fortfarande ensam i vardagen med barnen...

Inte en dag gick, utan att jag kände mig hemsk som mamma, otillräcklig för barnen....osv...

Den tionde okt...efter skolan och dagis, skjutsade jag tillsammans med soc.de tre yngsta till ett fam. hem,som kunde erbjuda alla tre (små) samma tak över huvudet, samt att de går kvar på dagis och skolan.

Det är som längst fyra månader de kan bo där. "placeringen är frivillig" dvs...

för er som inte är insatta i detta ämnet, det är inte en LVU placering..., jag är vårdnadshavare, jag har barnen varannan helg, samt en dag under veckan.

Tyvärr kan jag känna, varför kunde vi inte fått avlastning tidigare?

Nej då fanns det INGEN .... och absolut INGEN familj som kunde erbjuda varannan helg för alla tre...

Där de oftast är två vuxna som har det ordnat för sig både i boende form samt i ekonomisk form...

När JAG förväntats att orka det ensam....??? !!! Jag vet att jag har själv valt antal barn, samt att jag vill leva ensam...

Men jag har inte valt att min fd sambo, pappa till barnen, ska må så dåligt psykiskt, att han inte ens hälsade på barnen här hemma, eller kunde komma och aktivera dem, så att jag fick städa här hemma....

Mina ögon är mörka, de lyser aldrig, jag har stängt utav ALLT nu...

Jag lever för mina barn, inte de för mig....

Jag måste börja leva igen, så att jag kan ta hem och orka vara den mamman som jag vet att jag kan vara.

Deras bästa mamma...

JAG ÄLSKAR ER !!!!

Kram eran mamma....

Midsommarafton 2011

Ja, nu är vi faktiskt enligt tiden inne på "tidig midsommar afton"..., Klockan har passerat över 00.00.

Jag vet i alla fall en sak, att när jag som barn hade denna dag/kväll framför mig, då var jag förväntansfull.

Sommar kompisarna bodde i sina stugor, bastun var i gång vid Badberget, och min uppväxt var precis så som ett barn´s förväntnigar på framtiden skulle vara.

Därför ATT, Midsommarafton, innebar även att då fick vi vara vakna, tills vi stupade i säng utav oss själva :)

Det var dans vid dansbanan, Skogsfolket spelade med Rune på gitarren.

Vi barn tittade storögt på vilka vuxna som blev fullast, dansade med vem?...osv *ler*

Så vill JAG kunna ge mina barn det minnet, de dofterna, de förväntningarna, och den trygghet som jag hade i mitt lilla Bergvik.

Numera stor metropoliskt handelsmekka...., men det är nu...

Även tyvärr så med min roll som föräldrer, jag VILL kunna ge mina barn det jag fick..., men jag har inte de förutsättningarna...

Jag vet att minnen inte alltid behöver att kosta pengar, men det är ett ostrukturerat kaos i min tillvaro/vardag för tillfället. Min energi och midsommar glädje rinner utav i samma stund som någon repar med flit,den nya plasma tv:n för 9000:- pga att han INTE kom vidare på tv spelet...=(

Det försvann när ens barn är som vildar ifrån urskogen, fastän det har varit stimulans hela tiden under dagen...

Nej, nu är det bra, över till trevligare stunder igen, idag har vi varit och plockat jordgubbar,jag och L, vi har förmånen att ha tillgång till en gård i närheten där det är självplock.

Jag kan bara säga att här ska bakas, jordgubbs tårtor, syltas och saftas. Denna gubbe är den enda gubbe som ALLTID är helt underbar både att se på och smaka på :)

Glad Midsommar önskar jag er alla !!

Juni 2011

Nästa fredag är det midsommar afton, sedan vänder det igen och blir kortare dagar..., optimist på morgonen som ni hör =P

I dag är det Stadsloppet här i Karlstad, förr hette den Göta Joggen. Jag personligen har aldrig deltagit....Förra lördagen hade L semifinal på Örsholmen i klassfotbollen.

Och fredagen 11/6 var det skolavslutning, där Stoffe blev tilldelad stependium :)

Sedan har han dessutom hunnit att fylla tonåring :) I torsdag´s 16/6 fyllde Stoffe 13 år !! Grattis, mamma älskar dig !

Allt rullar på, tiden får utvisa hur framtiden ska ses...

Vi har varit bekanta i många år..., han har alltid gjort mig glad när han kommit på sin cykel.

I bland har det gått ett par år när vi möts...
Men nu i april, vid påsk...vi träffades hos gemensamma bekanta...
Även nu, fanns det "någonting" vi såg hos varandra.
Det blev en början till där jag är idag..., nu är han borta igen..., saknar honom mycket..