Jag överväger att gå ut i media om detta...

Jag vet inte vart jag ska vända mig... jag har ingen som hjälper mig...
Man är liten i samhället... Jag / vi känner oss så sidosatta när det gäller stöd och lagar.
Framför allt när man som ensam stående mamma/pappa understår sig att man är i behov utav samhällets hjälp insatser.
Söker för avlastning, en helg i månaden.
Men blir beviljad två helger i månaden. Händer det någonting ??
Nej....
Sommaren passerar, kraften tryter.... Barn som reagerar med utåt agerande, i form utav att de blir som små djävlar.
Bara att deras horn inte syns.
En mamma som gråter över all frustration , att ensam ta vara och samtidigt vara en bra förebild, med alla dess förväntningar.

HJÄLP

Hemma. tyst, ensam....
Min själ har slocknat, den släcktes i samma sekund, som jag övergav er...
Kunde jag vrida tillbaka tiden..., jag hade aldrig valt att lämna er där hos dem...
Jag är INTE egocentrisk, jag lever endast för er, mina barn.
Det är tre dagar kvar till julafton, då ÄNTLIGEN ska ni sova kvar hemma !
Men det är som att allting hemskt ska inträffa på en och samma gång ...
I dag hade socialen möte med nämnden...
De ansåg att socialen ska driva vidare ansökan om ett omhändertagande enligt LVU.
VARFÖR ????
Jag har INTE gjort någonting !! Jag bad om avlastning i våras, men det hände ingenting.

Nu är barnen jourhems placerade. Snart går den tiden ut...
Då vill socialen flytta dem till en ny skola, en ny stad...

Jag är så ledsen , jag orkar inte ens skriva om det här, utan att mina ögon tåras....

JAG ÄLSKAR MINA barn !!!